*frustrerad*
Läkaren jag träffade hade bestämt sig för att det inte var något fel på mig redan innan han träffade mig tror jag. Det märktes tydligt på honom att han egentligen inte alls var intresserad och engagerad. Han ställde lite ytliga frågor, tog blodtryck (115/65) och lyssnade på hjärta och lungor. Han tryckte även lite på några punkter.
Jag nämnde att min sjukgymnast/massör pratat lite om fibromyalgi och om att jag är väldigt öm på "fibromyalgipunkter". Det märktes direkt att han inte riktigt gillade att jag nämnde det. Han trodde säkert jag ville komma på en "låtsassjukdom" (som många läkare tror att det är) bara för att få slippa jobba. Alla 3 på Previa som jag varit hos verkar tro att jag inte trivs på jobbet och bara är hemma för att det är kul. Kan de inte vara lite mer engagerade? Jag inbillar mig inte det onda, men man börjar ju tvivla på sig själv när man hela tiden blir ifrågasatt och inte tagen på allvar.
Man ska inte gå därifrån och ha tårar i ögonen, det ska man verkligen inte!
Usch!
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. VIktgruppen har börjat så den går jag på nu varje onsdag 7 veckor i sträck, sedan blir det ett uppehåll över sommaren och så tas det upp i september igen. Så tillsammans med den och lite övningar där jag svänger med armarna så tror de att jag ska få bort det onda. Jag ska göra som de säger så får vi se om det hjälper. Gör det inte det får jag väl träffa en läkare igen antar jag. Livet är långt så¨jag kan väl ta det här knappa halvåret och försöka med denna taktik.
Nej men gud nu måste jag sova. Var uppe 3 idag och ska upp samma tid imorrn så jag behöver verkligen sova. God natt på er alla där ute.
skriven
okej, du menar tågolyckan. det var för några veckor sedan. på påsklovet tror jag. Är det något du känner till? det var i stan förresten