Att våga

Igår ställde jag mig på mammas våg. Jag väger mig ytterst sällan då jag vet att inte mår bra psykiskt om jag vägar mig för ofta. Jag har gjort ett medvetet val att inte ha en badrumsvåg hemma just för att jag inte ska hamna i den där onda cirkeln som jag var i förut då jag vägde mig väldigt ofta och mådde dåligt av att se den siffra som stod där. Den här gången blev jag riktigt glad av siffran som stod. Jag har gått och oroat mig i i flera månader att jag varit på väg upp i vikt och nu fick jag svaret att så inte är fallet. Jag väger helt klart mindre än vad jag känt att jag gjort. Det är en härlig känsla!
Nu är ni förstås nyfikna på vad vågen sa. Jag är nere på min vikt som jag tidigare hade när jag börjat med LCHF och gick ner mina 12 kg så nu ligger jag på 82 kg igen. Snacka om att jag blev glad när jag såg det. Jag var helt säker på att jag vägde runt 87 kg. Den här känslan är nog den mest inspirerande som finns. Jag kände direkt igår att shit det här klarar ju jag. Min kost fungerar som den ska, jag mår bra och jag ska försöka att vara ännu lite mer åt det striktare hållet. Kanske skulle jag fundera på att komma ner på 70-talet innan sommaren. SKulle jag lägga manken till och vara extremt strikt skulle jag kanske till och med nå 60-talet, men det vet jag att jag inte vill göra. Eller jo visst kan jag väga något på 60-talet, men jag vet hur jag fungerar nu och jag vet att jag inte kan vara så strikt. Det är inte värt att vara så hård mot mig själv utan jag vill kunna leva också.
Att sätta målvikter har jag gjort många gånger i mitt liv och det är inget som fungerar för mig. Tidspress och viktpress slår bara tillbaka mot mig. Jag tappar motivationen och ger upp efter ett tag. Därför är det så skönt med min lågkolhydratkost som jag nu ätit i 2,5 år för den klarar jag av att hålla. Den hjälper mig att hålla mig mätt och glad. Dessutom ger den mig ett mindre sötsug och får min kropp i balans.
Nej det där med att ha målet att gå ner till i alla fall 79 kg innan sommaren (juni?) känns som att det bara förstör mer än vad det ger mig i det långa loppet. Det skulle också innebära att jag måste ställa mig på vågen mer och det vill jag inte.
Mer motivation fick jag ändå igår och en lättnad/glädje och det kommer nog göra att jag håller mig ifrån en del som jag annars tänkt att det inte är så farligt.
 
Jag och min pappa förra eller förrförra sommaren.
1 Annika:

skriven

Visst blir man glad! Vägde mig häromdagen och konstaterade att jag gått ner 2 kg utan göra nåt speciellt. Är nog bärande av vattendunkar, mockning av hage och mer ridning som gjort det helt enkelt :)

Svar: Vad härligt Annika! Ja att ha häst är inget latmansgöra :)
Fnozie

Kommentera här: