Fnozie

Om jag ska fortsätta på ämnet press och stress så har jag en hel del framför mig som jag börjar känna mer press över. I sommar så ska jag nämligen gifta mig och det är rätt mycket att planera fram tills dess. Jag vill känna mig lugn i det som planeras och jag vill ta hjälp av personer runt omkring som jag kan lita helt och fullt på som kan hjälpa till att styra upp det hela.

Det första som gav mig en olustig känsla var det här med lokal. Vi var uppe i Falun för att kika runt på olika bystugor första helgen i januari. Jag var helt säker på att 1 av de 3 vi skulle kika på skulle ha det där som jag letade efter. Jag fick ingen bra känsla för någon av dem. Det var fina lokaler, men jag ville ha den där känslan av att "höra hemma" där. Det skulle kännas i magtrakten att det var rätt. 

Hemma igen så pratade vi mycket och blev smått osams ibland om det här. Det blev en stress som jag inte hade väntat mig. Med lite råd av min syster så fick vi i alla fall till ett beslut och vi har nu hittat ett bra ställe för det hela. Nu är det bara inbjudningarna kvar som kan pressa på. De är beställda och förhoppningsvis är de postade i nästa vecka. Puh. Vissa saker måste ha en deadline och det ger den där olustkänslan. Deadlines kan också vara bra för då blir saker gjorda. 

 

Dessutom är jag och Tobias i den där åldern när allt ska hända eller som vissa tycker redan ska ha hänt, skaffa barn, flytta och sånt där. Här vinner mitt förnuft framför pressen inom mig och jag vet att jag måste göra saker i den takt som vi är redo för, men det finns också en stress där som folk gärna vill påminna om.