Fnozie

Stall Norrsunda böt den 1 juli arrendator(/stallchef) och jag och Jenny fick en kick och målade om i sadelkammaren. Jösses vilket jobb, men jäklar så bra det blev.

Före:








Efter:




Linda var ute några gånger och höll lektion för mig och Olke i integrerad ridkonst. En gång tog hon med sin spanska(?) sadel som jag fick prova och det var väldigt spännande och en sadel helt i min smak (trots att den var lite liten för mig).


Lindalektion


Jag vågade för första gången hoppa Olke över riktiga bommar och inte bara över stockarna på gräsbanan.


Lite hoppning på gräsbanan







I mitten av månaden börjar min 4 veckor långa semester. Jag spenderade alla dessa veckor ute på Nåttarö med familj och vänner. Hemma tog Elin hand om lägenhet och katter och jag hade lite olika hästvakter pga att den första blev sjuk.

Semestern flyter på med massa sköna aktivitetter, bland annat paddlar jag kanot för första gången och försöker mig på att åka vattenskidor. Ida drar igång träning och trots att hon åker hem så fortsätter jag och syrran att träna vidare.





Vår sommarplåga i år var den här:

Det känns som att jag har träningsvärk idag i de muskler som sitter på framsidan av axeln mot armhålan. Är det itne konstigt att få träningsvärk utan att ha gjort något annorlunda? Kanske är det naprapatens manipulering av kroppen som spelar in?
Jag önskar jag hade tiden att ta mig ut på en liten promenad, men just nu är det rätt skönt. På tisdag hopaps jag att jag hinner. Hur kommer det sig att jag har så mycket att göra hela tiden? Det känns ju som att jag inte gör nånting i princip, men ändå blir det en hel del. Jag behöver verkligen en till medryttare som kan ta Olke 1-2 dagar i veckan så jag hinner med andra delar i mitt liv också. Hästeriet är mitt liv, men att träffa en vän då och då och hinna tvätta vore ju trevligt.

Jag vill ha mer tid att träffa min familj också!

Jourandet idag trodde jag skulle bli lugnt för vi har varit mycket folk på sistone och ofta har det inte hänt något på reservturerna, men tji fick jag. Idag var det fullt av sjukskrivningar så varenda jour fick ut och åka. Jag åkte till och med på övertid med 1 timme. Hoppsan. Flera andra jourer fick också övertid och vårt operativcenter (Opc) fick pussla och greja så det skulle gå ihop sig.
Det är väldigt skumt det där med sjukskrivningar för tydligen så ökar de markant efter löning. Jag har länge funderat på varför och jag har några teorier, men inga som känns sådär självklara. Har ni några förslag? Är det så på andra jobb också? Kan det vara för att folk känner att de har råd att vara "sjuka"? Eller är de ute och festar?


Såhär kan det se ut när vi jourar


Mer jourer

Men vet ni, jag är inte så ledsen för min övertid idag för jag fick 1,5 timme som jag tar i tid och eftersom det är kvalificerad övertid så gångrar man det med 2 och vips så har jag 3 timmar på kompsaldot.

Dags för en helg på jobbet. Idag blir det jourande mellan 14-21 och imorrn fick jag en tur som slutar i Märsta. Skönt, men det blir inte så mycket hästande för mig. Jag ska strax ut till Olke för att rida ut med Marie och Joy.

Den 1 juni hade jag skrivit 1234 inlägg här i bloggen.

Början av månaden spenderades ute på Nåttarö. En vecka var jag där ute och halva den spenderade jag alldeles ensam med bara min kamera och mina tankar. Det var spännande för jag har aldrig varit ute så länge själv förut och med facit i handen så är det helt fantastiskt att vara själv i naturen.
Vid ett tillfälle täntke jag fota småfåglar så jag smulade sönder en brödskiva och spred ut smulorna utanför tältet, tog fram ett liggunderlag och kameran och la mig för att vänta på ett bra fototillfälle. Tji fick jag! 50 minuter senare så hade inte en enda fågel visat sig.


Bild från 2010 som inspirerade mig till det misslyckade experimentet.

Efter att ha fuskätit lite och haft en dag då jag nästan hade panik på grund av mitt sug och letande i skafferierna så blir jag mer och mer övertygad om det här med LCHF. Min kropp visade tydlgt hur den ville ha det och det lyssnar jag på. Det tog bara 26 år innan jag lärde mig lyssna på min kropp.
Jag var ute på min första shoppingrunda sedan jag började med LCHF och jag tyckte det var superkul. Jag köpte toppar och linnen för 800 spänn bland annat på New Yorker som jag annars knappt ens tittat åt.


Första gången i vanligt linne på 10 år säkert

Jag har fått en ny stallplats och planerar för fullt vilket datum jag ska flytta. I stallet (där Olke står) är det svajigt och oroligt (läs: total katastrof). I mitten av månaden blir det klart att Lisa tar över stall Norrsunda så jag bestämmer mig för att stanna kvar.
J som har häst blev sjuk och fick åka ambulans och ligga inlagd en tid. Det var projekt att ta hand om hennes hästar och självklart var vi oroliga för henne då läkarna inte verkade veta vad de skulle göra eller var idioter.

Mammas vän Marit blir årets Väsbybo! Riktigt härligt må jag säga och en person väl värd titeln.

I början av månaden var det väldigt varmt. Det var 25-26 grader i lägenheten och hästen fick värmeeksem.

Jag var hos en läkare på Previa och jag kände för första gången på flera år att jag blev tag på allvar. Fast jag gick bara därifrån med 200 st propavan för att sova bättre så så mycket bättre blev det inte ändå. Jag slapp åtminstone bli nedtryckt och inte trodd på som jag känt förut. Propavanen har jag fortfarande och de hjälper mycket.

Mitt absolut bästa köp till lägenheten gjorde jag nu. 2 vänner till mig hade en ac som de ville bli av med så jag köpte den och den fick stå i sovrummet och fick jobba några timmar om dagen för att hålla en hyffsad temperatur så jag skulle kunna sova bättre.

Kameran var med vid ett flertal tillfällen, bland annat vid Sigtuna vattenskidklubb och när Micke tävlade sin första lokala tävling på Överby.


Micke och Charlie


Sveriges 3e bästa vattenskidåkare

Låten som fastnade i mitt huvud den här tiden var Eric Amarillos "om sanningen ska fram"






Jag tar mig i kragen och säljer min älskade Toadie =(



Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse:
"Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra, men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänt till en annan, som vi själva måste hitta."

Halva midsommarafton spenderade jag på jobbet, men direkt efter så åkte jag till Tulinge för att fira med min familj.





Ett par gånger rider jag lektion för Carola och jag är mer än nöjd efteråt. Vi tränar och lite över bommar och hoppar små hinder på gräsbanan.





En söt liten fölis bodde i stallet några dagar och jag kunde förstås inte låta bli att fota den.

Min häst var helt fantastisk idag. Det var dags för Bruno-lektion och jag frågade när jag värmt upp om itne han ville sitta upp och prova. Det gick kanonbra! Både jag och Olke fick beröm. Han sa att hästen alltid speglar sin ryttare och Olke var väldigt lyhörd, arbetsvillig, klok, mjuk och mjuk. Han tyckte att jag utbildat henne bra. Åh jag blir så glad! Det är ju min första häst jag utbildar lite mer seriöst så det känns verkligen jättebra att få höra sånt från en som är utbildad tysk beriade.
Han red 30 minuter ungefär och testade lite olika knappar. Han gjorde samma grundarbete som han lärde mig med att spänna bågen och släppna av, göra skänkelvikningar och försöka få henne att länga överlinjen. Jösses vilken vacker häst det är jag har!
Skänkelvikningarna var lite knepiga, men han berättade att det viktiga var att hålla kvar henne på tygeln och länge överlinjen istälelt för att fokusera på att hon är rak (i en rak linje) och flyttar. I skritten flyttade hon rätt bra och han kunde hålla henne avslappnad. I traven blev det mycket svårare och det är det jag också känt. Där berättade han att han lägger mer fokus på att flytta hennes huvud mot väggen så innerbogen (den in mot mitten) kommer ut och ytter bakben hamnar mer inunder kroppen. Det blir inte en regelrätt skänkelvikning, men det är en början och det hon klara av just nu. Jag ska också vara noga att lätta i handen så hon kan sträcka fram halsen och huvudet lång och låg.
Galoppen såg väldigt avspänd ut. Han hade ett ganska bra tempo och tänkte bara på att hon skulle ställa och böja så baken och framdelen kom i samma spår och hon kunde slappna av. Han tycker jag ska ha längre tyglar i det här arbetet så hon verkligen får möjligeheten att sänka sig.

Jag filmade några snuttar så jag kan komma ihåg hur det såg ut och höra lite av det han sa. Dock kommer klippen inte komma ut här.


Såhär der hon ut i kroppen just nu. Dålig bild och dålig vinkel, men det är i alla fall något att jämföra med i framtiden. Det ser ut som att hon har en jätterumpa här, men det har hon itne utan det är kameravinkeln som ger en synvilla.

Idag var jag hos en annan naprapat än vanligt då min vanligas fru hade fått värkar.

Det var spännande att få höra någon annans åsikt och få en annan behandling än vanligt. Hon kändes väldigt ambitiös och kollade mer på min kropp och frågade mer än vad M har gjort, men å andra sidan tyckte jag inte hon fick till knaken riktigt lika bra. Jag fick mer massage än vanligt och hon knäckte även mina fötter.
Jag sammanfattar det med att det kändes annorlunda och är spänd på att se hur det kommer kännas inom de närmaste dagarna. Kanske är hennes behandling något som hjälper bättre? Eller så är det tvärtom.. det återstår att se. Just nu känns det som att nacken blev lite triggad och är på g att balla ur, men det kan också vara för att hon var där och meckade. Håll en tumme för att det känns bra imorrn.
När jag åkte ner till Aktiv rehab så kändes det faktiskt väldigt bra. Nacken kändes knappt och huvudvärken som jag vaknat med var borta. Det kändes faktiskt riktigt normalt (så som det ska vara, bra med andra ord).

... så ser det ofta ut såhär i min säng:

Nej så illa som tortyr är det inte, men nog kan det göra lite ont att gå till naprapaten. Jag måste dock säga att det gjorde mer ont att gå till min massör förut. Naprapaten är inte lika envis och ska massera om och om igen på de onda ställena.
Det ska bli riktigt skönt att gå dit. Det var exakt 3 veckor sedan jag var där nu och det har väl varit sådär sedan sist. Det är helt klart bättre än när jag började gå hos Mattias på Aktiv rehab så botten jag nått den här gången var inte riktigt lika djupt ner som vanligt. Gränsen har flyttats upp en bit och det känns bra. Nu känner jag att det verkligen är dags för ett besök för nu känns det som att kroppen är på väg in i samma mönster som förut och det är dags att bryta det.

Jag fick förresten plattformstjänst 1 ½ timme idag. Det var ju det jag absolut inte ville ha eftersom mina fötter krånglat, men det gick faktiskt bra. Mina ullstrumpor är väldigt mjuka och det gjorde att fötterna fick något mjukt att atå på och det hjälpte massor. Yey! Jag och en kollega hade riktigt kul där nere. Det är väldigt kul att vara ute bland folk och få röra lite på sig, en riktig humörhöjare.

På kvällen har jag varit i stallet och min ambition var "snabbt in och snabbt ut" ungefär. Hästen behövde motioneras, men eftersom jag inte orkade rida så blev det lite tömkörning/dubbellongering på ridbanan. Olke var väldigt pigg, men lyssnade ändå rätt bra. Hon var som vanligt stel i början och hög i formen, men mjuknade allt eftersom. Det blev en hel del trav då hon bara skulle ta det lugnt och söka sig nedåt. I slutet arbetade jag med skänkelvikningar i skritt och det tyckte hon var jobbigt. Höger varv gick ganska bra, men i vänster varv var det något som tog emot så hon gjorde lite skolor ovan mark och piaff och passage istället. Skruttan. Hon har lite humör när hon vill, men det är bara ta det lugnt och försöka få henne att förstå att det är mindre jobbigt att korsa benen och mjuka upp kroppen än att stå och studsa på stället och göra såna saker som kräver enorm samling och muskelstyrka. Imorrn tänkte jag försöka ta mig till ridhuset och dressyra lite (omd et nu itne skulle falla någon mer dm snö så jag kan galoppera i sommarhagen).
Min häst är bäst!

Det är ett riktigt svårt val jag står inför. The big bang theory är det enda jag försöker följa just nu på tv, men å andra sidan börjar jag 6.17 imorrn så jag skulle behöva sova. Det har dessutom dykt upp en ilande huvudvärk så det får nog bli det sistnämnda faktiskt. Det är ändå en timme tills Big bang börjar och den timmen + den halvtimmen som programmet är känns viktigare att kamma in på sömnkontot. idag har jag nämligen kännt mig som en zombie på jobbet. Det har inte varit någon vanlig trötthet utan någon extrem variant så folk faktiskt reagerade på att jag såg lite sliten ut. En arbetsledare tyckte vi skulle skicka mig till Gran canaria en vecka med betalt. Det tyckte jag var en lysande idé, men han verkar inte vara riktigt allvarlig när han sa det. Attans.


Såhär försöker jag göra för att hålla uppe ögonen, men de sjunker ner ändå..

Dags att bege sig mot jobbet strax. Idag känns det lite motigt, men efter en dusch så känns det åtminstone lite bättre. Det blir jour/reserv från  5.48-14. Det spelar ingen roll den här gången om jag får åkning, men plattformstjänst skippar jag helst. Mina !"%%¤ fötter har börjat värka igen och att stå nere på en plattform i 2 timmar tror inte jag hjälper.

Imorse gick jag allvarligt och funderade på om jag skulle skriva ett inlägg om mina favorittrosor. Jag funderade till och med på om jag skulle ta en bild för det börjar faktiskt bli lite komiskt det här med mina favorittrosor. Grejen är att det inte ett speciellt par utan det är mer en sorts trosor som är mina favoriter. Det är superbekväma och rätt snygga. Jag köper dem på ÖB i 3-pack. Innan iförrgår hade jag 9 (eller är det 12 kanske?) par tror jag i mörkt lila och mörkt rosa med guldkant, men efter ett besök på ÖB blev det ett 3-pack till. Anledningen till det var att de nu bytt färgerna så jag kom hem med svarta med silverkant. De var klart snyggare än de jag redan hade och när de dessutom är så fruktansvärt bekväma så känns det dumt att inte köpa på sig ett lager. Hade det inte varit lite ont om pengar i plånboken hade jag även köpt de andra färgerna som var vit och grå, men jag får ta det vid ett annat tillfälle.

Ja nu blev det ju ett inlägg om mina trosor, men någon bild blir det då inte.

Idag red jag Olke i en av våra sommarhagar. När det kommer mycket snö så är den perfekt att rida runt i. Nu har vi itne så jättemycket snö, men ändå tillräckligt för att kunna skritta och trava där.
Det var dock lite läskigt att sitta på henne idag för hon var som en jäkla krutdurk/bomb. Det kändes som att minsta lilla gnista hade fått henne att explodera. Hon ville mycket hellre småtrava än skritta så jag fick säga till henne flera gånger att hon skulle lyssna på mig. Efter många, många skrittvarv där jag ställde åt båda hållen och flyttade för skänkeln så kändes hon lugnare. Jag vågade mig på att trava och då skötte hon sig exemplariskt. Hon var faktiskt väldigt fin i traven. Ibland ville hon rinna iväg, men då sa jag bara åt henne att vänta och vi fick det tempot som jag ville ha.
Nu önskar jag ännu mer snö så vi kan pulsa mer och kunna galoppera.