Citybanan

Det börjar dra ihop sig för att för första gången för mig hålla i utbildningen nere i Citybanan. På fredag är det dags. Jag känner mig inte helt redo då jag inte riktigt kan "körschemat", men jag har bestämt mig för att det kommer gå bra ändå. Den plattformsavskiljande väggen kan jag rätt bra och det ju det som är det viktiga. 


Idag är jag dock hemma och ska ta mig ut för att fixa lite presenter till min syster som fyller år idag och som vi ska fira på lördag. Grattis sys!

Jag gör ett försök

Jag hade turen att få en planeringsdag imorgon på jobbet vilket betyder att jag sköter mina tider och mitt arbete själv. Jag har ett visst antal timmar jag måste gå efter, men sen är det upp till mig att lägga dem som de passar bäst. Det här gör att jag gör ett försök att ta mig till jobbet imorgon för lite administrativt arbete. Eventuellt åker jag in rätt tidigt så jag hinner jobba lite innan alla kontorsnissar kommer in och det blir liv och rörelse i kontorslandskapet. Såna där landskap är verkligen inte min grej. Jag har oerhört svårt att koncentrera mig och så fort någon reser på sig och ska gå nånstans så tittar jag upp och glömmer bort vad jag gjorde. Allra bäst jobbar jag faktiskt hemifrån. Konstigt, men sant. Här borde det finnas mycket som stör och annat att göra, men så länge jag är ensam hemma så känns det bara skönt att sitta hemma och jobba. Tyvärr har jag inte kunnat göra det speciellt mycket på de jobb jag haft, men nu kan jag göra det lite iaf. Alla tågvärdsinstruktörer har dessutom fått en varsin dator som underlättar om man vill kika på något hemma.
 
Hur som så ska jag jobba imorrn. Yey me! 
 
 

Snart tillbaka från de döda

Efter snart en vecka av sjukdomar så känner jag mig nu åtminstone mer levande än död.
 
Det började i söndags med att jag blev magsjuk med feber på kvällen. Som tur var så gick det över till måndagen och jag gick till jobbet i tisdags med en hängig känsla. Jag tänkte att det nog går över. Det var säkert bara för att jag varit magsjuk. Tji fick jag. Jag svettades floder och fick lov att gå hem när jag kämpat mig igenom det absolut nödvändigaste.
Sedan dess har jag mått riktigt dåligt. I onsdags låg jag bara i soffan och koncentrerade mig på att andas. Jag har aldrig haft problem med andningen innan så det var faktiskt riktigt läskigt. Jag till och med funderade på hur illa det måste vara för att man ska ta sig till akuten för att få hjälp. 
Igår mådde jag bättre men det är fan tortyr att inte kunna hosta ordentligt för att det gör så ont i bröstet och inte kunna ta djupa andetag för att då kittlar det så att jag måste hosta. 
 
Fast i eländet så finns förstås roliga stunder. Jag fick ett samtal från min man igår där han bara utbrister "jag såg ett ånglok" som om att han sett ett spöke. Jag börjar asgarva och självklart utmynnar det i en hostattack. 
 
Idag mår jag ännu lite bättre, men jag svettas fortfarande, hostar och har världens huvudvärk. Febern har dock gett med sig. Wiie. Så snart, snart är jag tillbaka till de friskas land. Woho.