Andas järnväg

Utbildning nummer 2 är nu avklarad på pfa-utbildningen. Det kändes helt okej. Teorin var jag något hackig under medan praktiken fungerade bättre denna gång. Allt blir bättre med bra struktur blandat med lite improvisation och knasiga stunder. Som utbildare tycker jag att man ska kunna bjuda lite på sig själv då och då. Utbildning ska vara roligt! 

Så idag har jag inte bara pratat om pfa-väggen och Citybanan utan även dansat för mina elever i tågfönstret.

Imorgon är det dags för utbildningstillfälle nummer 3. Ack så trött man blir efter dessa dagar, men jag får också en nöjd känsla i kroppen. Det är det här jag älskar! Teori och praktik i en bra blandning, nyfikna, frågvisa elever och att få vara med om något så stort som Citybanan.

Citybanan

Det börjar dra ihop sig för att för första gången för mig hålla i utbildningen nere i Citybanan. På fredag är det dags. Jag känner mig inte helt redo då jag inte riktigt kan "körschemat", men jag har bestämt mig för att det kommer gå bra ändå. Den plattformsavskiljande väggen kan jag rätt bra och det ju det som är det viktiga. 


Idag är jag dock hemma och ska ta mig ut för att fixa lite presenter till min syster som fyller år idag och som vi ska fira på lördag. Grattis sys!

En berättelse ut verkligheten - Livet på pendeln

2 st tuggummituggande unga mammor vid hissen med varsin barnvagn på Centralen :
-Asså jag fattar inte! Ska're va så jävla fucking svårt att ha nåt som funkar!!?
-Eller hur!? Asså man blir så jävla trött!
-Ska fan ringa och klaga! Måste jag stå och vänta på en hissjävel så här då kan de fan betala tillbaks min biljett.

Jag säger inget.Går bara fram till hissen, öppnar dörren och säger: "Varsågoda! Hissen står här"
Med ett väldigt brett flin informerar jag också om att de kan gå till SL kundtjänst om de tycker att de vill klaga på att hissen är osynlig. 
😁