Varför blogga?

Jag känner att jag har liiiiite dåligt samvete för att jag inte bloggar. Bloggen har varit en så stor del i mitt liv och som gett mig en väg att få pysa ut mina tankar på och dela min vardagar, mina bilder och mitt liv.
MEN som ni märkt så har jag under en ganska lång tid nu inte bloggat speciellt frekvent. Det har inte funnits någon lust eller känts som att det behövts. De gånger jag vill blogga är när jag vill dela med mig av mina bilder jag tagit och det finns ju faktiskt andra kanaler för det,
Så jag lägger nu bloggen på is. Känner jag för att skriva så gör jag det och då tänker jag också att jag länkar via Facebook så ni vet att det dykt upp något nytt.

Jag finns på instagram @fannyrokkaalmlöf

VI ses när vi ses!

Lyssna på kroppen

Jag är oftast väldigt dålig på att lyssna på kroppen. Jag har blir mer och mer lyhörd, men det ska mycket till innan jag gör något. Kroppen börjar med en viskning, fortsätter med att prata i normal samtalston och jag slår bort, sen höjer den rösten medan jag kör på ändå och till slut skriker den och då måste jag lyssna.

I några dagar nu har min kropp och själ höjt sin röst och idag har jag lyssnat. Jag är på kyrkogården där pappa ligger och tillåter mig att vara ledsen.

Du fattas mig.


Hur härligt...

är det inte att kunna sitta ute på sin egen tomt och blogga i kvällssolen?
 
Idag har varit en underbar dag. Den började med sovmorgon och har sedan bestått av Orange is the new black, Olkemys, fotande, sittande på gräsmattan, plockat ogräs, ansat syrenerna och en helt fantastiskt god grillad middag utomhus. 
Såna här dagar är det jag lever för. Ni vet den där nöjda och lugna känslan som infinner sig när man gjort saker hela dagen som ger energi. Det är den jag eftersträvar. 
 
Nu sitter jag och laddar ner bilder från min kamera som jag tänkte försöka hinna redigera och kanske dela med mig av här. Eller det är inget kanske utan snarare ett måste att dela med sig av bilderna på fölisarna i stallet. De är ju förjäkla gulliga!