Hur härligt...

är det inte att kunna sitta ute på sin egen tomt och blogga i kvällssolen?
 
Idag har varit en underbar dag. Den började med sovmorgon och har sedan bestått av Orange is the new black, Olkemys, fotande, sittande på gräsmattan, plockat ogräs, ansat syrenerna och en helt fantastiskt god grillad middag utomhus. 
Såna här dagar är det jag lever för. Ni vet den där nöjda och lugna känslan som infinner sig när man gjort saker hela dagen som ger energi. Det är den jag eftersträvar. 
 
Nu sitter jag och laddar ner bilder från min kamera som jag tänkte försöka hinna redigera och kanske dela med mig av här. Eller det är inget kanske utan snarare ett måste att dela med sig av bilderna på fölisarna i stallet. De är ju förjäkla gulliga! 
 

"Du behöver ju inte hoppa och studsa och dansa hula hula"

Jag har haft en helt galet rolig kväll och det behövde jag efter veckans svacka. Familjen är klart bäst på att få mig att skratta tills jag inte får luft och träningsvärk i magen. Det var inte bara em skrattattack utan de har återkommit under hela kvällen. Helt fantastiskt galet underbart! 

Nu är det dags att bädda ner sig och lyssna på regnet som smattrar på tälttaket.

Min mor sa innan hon stoppade in öronpropparna och slöt ögonen att jag inte behöver hoppa och studsa och dansa hula hula i natt. Hon är van sedan tidigare med mina mardrömmar och plötsliga aktiviteter på nätterna som kan skrämma vem som helst. Fast lite huladansande vore något nytt. 
Peppar peppar, men det var länge sedan nu som jag drömde en riktig mardröm. Mycket otroligt konstiga drömmar har jag haft på sistone visserligen, men ingen där jag vaknar i full panik eller med dödsångest. Ja jag vaknade ofta förut på de sätten. Jag har till och med gjort en sömnutredning för det och där sov jag tydligen helt normalt. 

Nej nu måste jag sluta. Jag måste ju passa på att njuta av regnet och lugnet. Älskade underbara lilla skärgårdsö. Paradiset på jorden. 

Snart tillbaka från de döda

Efter snart en vecka av sjukdomar så känner jag mig nu åtminstone mer levande än död.
 
Det började i söndags med att jag blev magsjuk med feber på kvällen. Som tur var så gick det över till måndagen och jag gick till jobbet i tisdags med en hängig känsla. Jag tänkte att det nog går över. Det var säkert bara för att jag varit magsjuk. Tji fick jag. Jag svettades floder och fick lov att gå hem när jag kämpat mig igenom det absolut nödvändigaste.
Sedan dess har jag mått riktigt dåligt. I onsdags låg jag bara i soffan och koncentrerade mig på att andas. Jag har aldrig haft problem med andningen innan så det var faktiskt riktigt läskigt. Jag till och med funderade på hur illa det måste vara för att man ska ta sig till akuten för att få hjälp. 
Igår mådde jag bättre men det är fan tortyr att inte kunna hosta ordentligt för att det gör så ont i bröstet och inte kunna ta djupa andetag för att då kittlar det så att jag måste hosta. 
 
Fast i eländet så finns förstås roliga stunder. Jag fick ett samtal från min man igår där han bara utbrister "jag såg ett ånglok" som om att han sett ett spöke. Jag börjar asgarva och självklart utmynnar det i en hostattack. 
 
Idag mår jag ännu lite bättre, men jag svettas fortfarande, hostar och har världens huvudvärk. Febern har dock gett med sig. Wiie. Så snart, snart är jag tillbaka till de friskas land. Woho.