När blixten slår ner

Dagen har flytit på bra med slappande på förmiddagen och sedan hängde jag i stallet och pysslade om Olke lite extra innan hon fick röra sig. Det är efter stallet och när jag kommit hem som humöret svängt något fruktansvärt. Innan Tobias kom hem så härjade Ångesten runt så jag tog tag i vår klädhängare som vi gör själva. I garaget kände jag att Ångesten sipprade iväg och jag kände mig nöjd och lugn. 
När Tobias sedan kom hem blev jag grymt besviken över att han inte ville se vad jag gjort med hängaren och mitt humör gick från lugn och nöjd till ett argt bi. Shit vad arg jag blev. Det var nästan läskigt för jag kunde inte riktigt förstå det själv att det blev så. Sen övergick det till att jag blev ledsen och nu känns det väl ändå helt okej igen. Vilken bergochdalbana!
 
Jag tror jag försöker hålla låg profil resten av kvällen, duschar och går och lägger mig så är det säkert bättre imorgon.
 
En bild från förra vintern påmig och Olke H. Foto av Camilla Nee.

En berättelse ut verkligheten - Livet på pendeln

2 st tuggummituggande unga mammor vid hissen med varsin barnvagn på Centralen :
-Asså jag fattar inte! Ska're va så jävla fucking svårt att ha nåt som funkar!!?
-Eller hur!? Asså man blir så jävla trött!
-Ska fan ringa och klaga! Måste jag stå och vänta på en hissjävel så här då kan de fan betala tillbaks min biljett.

Jag säger inget.Går bara fram till hissen, öppnar dörren och säger: "Varsågoda! Hissen står här"
Med ett väldigt brett flin informerar jag också om att de kan gå till SL kundtjänst om de tycker att de vill klaga på att hissen är osynlig. 
😁

Är det inte den ena så är det det andra

Många man träffar frågar ofta "allt bra?" och på den frågan brukar jag svara "tillräckligt". För svarar jag "ja" så kommer jag ljuga. Hur ofta är verkligen allt bra? Det finns väl alltid en sten i skon, att du sovit lite för lite, det regnar eller ja vad 17 som helst som gör att inte riktigt allt är bra med dig just nu. En del hajar till när jag svarar så och då brukar jag förklara att jo allt är tillräckligt bra för att kunna säga att det är bra, men jag kan ju inte svara ärligt "ja" på frågan. 
Kanske är det mer en fråga man ställer som egentligen inte betyder så mycket. Det har helt enkelt blivit en hälsningsfras precis som "hej" och "god morgon". För mig är det dock mer än så. Om jag frågar om hur någon mår så är jag och intresserad och beredd på att höra på svaret även om det inte blir ett "bra". Hur många tror ni faktiskt är intresserade av att höra om det inte är så bra? Hur många vill faktiskt lyssna på det som inte är bra? 
Jag anser att det hör till livet att det går upp och ned och därför tycker jag det är viktigt att lyssna både i medgångar och i motgångar. Den som svarar på "hurmårdu-frågan" svarar säkert och berättar för att denne behöver det. Många gånger behöver man prata om saker för att kunna gå vidare och bearbeta.
 
Jösses vad det känns flummigt det här inlägget. Hoppas ni ändå förstår vad jag försöker få fram. Om inte så får ni gärna fråga eller diskutera ämnet med mig.
 
Jag och Olke vintern -16. VI tog nya såna här bilder igår med bästa Camilla Nee (som också är medryttare på Olke) så snart kanske ni får se lite nytt. Jag gillar verkligen den här bilden för jag tycker att den osar av kärlek. Olke vill vara med mig trots att hon är helt fri att göra vad hon vill och jag ser ut att ha allt mitt fokus på henne. Jag kan inte säga det nog ofta, men min häst är fantastisk. Hon lär mig så mycket om hästar, mig själv och livet varje gång jag är ute. Så länge jag är öppen för att lyssna och ta in det hon berättar för mig förstås. Underbara kusa. Min själsfrände och drömhäst!