Det blir alltid värre framåt natten

Idag fick vi se pappa för allra sista gången. De hade gjort det oerhört fint i Silverdals kapell.
Det var fruktansvärt jobbigt. När vi fick gå in i salen där han låg så ville inte benen lyda. Jag stod utanför en stund innan jag kunde ta mig några steg närmare.
Han var så fin i sin nya kostym som han köpte till bröllopet. Fina pappa.

Du fattas mig.

Kommentera här: