Är det inte den ena så är det det andra
Många man träffar frågar ofta "allt bra?" och på den frågan brukar jag svara "tillräckligt". För svarar jag "ja" så kommer jag ljuga. Hur ofta är verkligen allt bra? Det finns väl alltid en sten i skon, att du sovit lite för lite, det regnar eller ja vad 17 som helst som gör att inte riktigt allt är bra med dig just nu. En del hajar till när jag svarar så och då brukar jag förklara att jo allt är tillräckligt bra för att kunna säga att det är bra, men jag kan ju inte svara ärligt "ja" på frågan.
Kanske är det mer en fråga man ställer som egentligen inte betyder så mycket. Det har helt enkelt blivit en hälsningsfras precis som "hej" och "god morgon". För mig är det dock mer än så. Om jag frågar om hur någon mår så är jag och intresserad och beredd på att höra på svaret även om det inte blir ett "bra". Hur många tror ni faktiskt är intresserade av att höra om det inte är så bra? Hur många vill faktiskt lyssna på det som inte är bra?
Jag anser att det hör till livet att det går upp och ned och därför tycker jag det är viktigt att lyssna både i medgångar och i motgångar. Den som svarar på "hurmårdu-frågan" svarar säkert och berättar för att denne behöver det. Många gånger behöver man prata om saker för att kunna gå vidare och bearbeta.
Jösses vad det känns flummigt det här inlägget. Hoppas ni ändå förstår vad jag försöker få fram. Om inte så får ni gärna fråga eller diskutera ämnet med mig.
Jag och Olke vintern -16. VI tog nya såna här bilder igår med bästa Camilla Nee (som också är medryttare på Olke) så snart kanske ni får se lite nytt. Jag gillar verkligen den här bilden för jag tycker att den osar av kärlek. Olke vill vara med mig trots att hon är helt fri att göra vad hon vill och jag ser ut att ha allt mitt fokus på henne. Jag kan inte säga det nog ofta, men min häst är fantastisk. Hon lär mig så mycket om hästar, mig själv och livet varje gång jag är ute. Så länge jag är öppen för att lyssna och ta in det hon berättar för mig förstås. Underbara kusa. Min själsfrände och drömhäst!
skriven
Håller verkligen med dig! Jag brukar gå runt spänd på jobbet och hoppas att ingen frågar mig hur jag mår. För jag hatar att ljuga, och jag vill heller inte berätta som det är - för det är nog få som frågar för att de faktiskt undrar och bryr sig. Det är bara en "artighetsgrej". Svårt det där! Nu för tiden har jag börjat nicka till svar eller säga typ "Kunde varit sämre!".
En idé kan ju vara att kanske inte svara på den frågan alls, utan istället börja prata om något annat. Exempelvis svara med "Ska hålla en utbildning snart - den nya tjejen verkar toppen!" eller "Har precis varit och tränat, eftersvettas som bara den!" Och sen gå sin väg.
Ha en fin kväll! :)