Det känns mer när man mått rätt bra ett tag

Den här bloggen handlar väl just nu bara om hur jag mår. Det känns trist att inte ha samma motivation och flow som förut för att kunna blogga oftare och bättre. Dessutom är det trist att många av mina läsare inte kikar in längre. Det förstår jag visserligen eftersom jag bloggar så pass sällan, men jag är oerhört glad över mina "stammisar" som fortfarande kikar in regelbundet.
 
 
 
Det här blogginlägg kommer att fortätta i måendets tema för idag behöver jag få försöka sätta ord på känslorna. Idag känner jag nämligen ångest, en tung kvävande känsla som liksom ligger som en våt tung yllefilt över bröstet. Eller som min syster säger; en elefant på bröstet. 
På morgonen var jag i stallet och har verkligen haft det jättetrevligt, men när jag gick mot ytterdörren till vårt hus så kände jag att jag bara ville gråta. Känslan hänger kvar och förmodligen kommer tårarna att få rinna en stund.
 
 
 
Det finns egentligen ingen stor anledning till att det blev så just nu och just idag. Visst finns det lite småsaker som gnager i mig och som gör mig ledsen, men det är inget som borde ge den där hemska ångestkänslan. Det avskyvärda hemska lilla monster som leker kull mellan mina känslor, lindar in mig i blöta kalla tunga filtar och som bara dyker upp för att jävlas. För jävlas det gör detta monster! 
 
 
När jag nu mått rätt bra på sistone så blir jag överrumplad när monstret kommer på oväntad visit. Det känns mer när jag har en positiv känsla att jämföra med. Monstret gillar när jag känner så får då jävlas hen ännu mer. Det blir en ond spiral.
 
 
Jag ska dock prata med mitt ångestmonster och berätta för hen att det kommer bli bra. Det är helt okej att det huserar hos mig en stund, men sen ska det väck. För det är faktiskt okej att inte alltid må bra. Det är okej att bryta ihop för en stund för att sedan resa sig och fortsätta kämpa med livet. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Lisa:

skriven

Vet du...? Jag tycker att du kommit en bra bit på väg! För du vågar skriva om det. Du kan tala om att du har en pissig dag när vi träffas.
Absolut är det en bit kvar. Men du har kommit långt, och du är på rätt stig. Även om den är lite snårig just nu.
Tro mig, stigen blir en väg snart!!

Kommentera här: