Lyssna på kroppen

Jag är oftast väldigt dålig på att lyssna på kroppen. Jag har blir mer och mer lyhörd, men det ska mycket till innan jag gör något. Kroppen börjar med en viskning, fortsätter med att prata i normal samtalston och jag slår bort, sen höjer den rösten medan jag kör på ändå och till slut skriker den och då måste jag lyssna.

I några dagar nu har min kropp och själ höjt sin röst och idag har jag lyssnat. Jag är på kyrkogården där pappa ligger och tillåter mig att vara ledsen.

Du fattas mig.


1 Camilla:

skriven

Kommentera här: